Varför måste man ha dom här allt-är-skit-grina-åt-allt-dagarna?

Jag vill gärna intala mig själv att jag är en stark tjej, vilket jag också ÄR.

MEN även jag kan ge vika som en 4-årig tjej och bara grina åt det mesta.

Nu för tiden är det bara åt mig själv..

Ni vet, när man mår så dåligt att man är redo att ge upp allt för

man orkar inte med det här livet längre.

Även dom dagarna har jag alltför ofta.

Som idag..

Jag har nog en djävul på ena axeln och en ängel på den andra.

Djävulen tar alltför ofta greppet om mig och driver mig till den punkten

där jag känner att jag är helt ensam, inte nöjd med något och har inget.

I sista sekunden kommer ängeln fram och berättar att jag är ett jobb

där jag trivs bra, en karl som alltid är vid min sida och älskar mig,

sen har jag underbara vänner och den bästa familjen.

Men varför varför varför varför?

Detta är ett sånt inlägg som jag förmodligen kommer radera imorgon

eller dagen efter för jag inser hur pinsamt det är att jag skriver det här,

HÄR i bloggen.

Äh..jag orkar verkligen inte bry mig idag!